fredag 31 oktober 2014

Ett litet minne av Leia.

Idag är det tre dagar sen min älskade trogna fyrbenta följesslagare Leia somnade in. Det här inlägget gör jag mest för mej själv, jag känner att jag måste få skriva av mej. Men förstås också för er alla som känner mej och vet hur mycket den hunden har betytt för mej och min familj. Och förstås för er som kände Leia. När jag var barn hade vi en hund som hette Molly, hon var aldrig fast i koppel eller lämnad ensam, hon var alltid med, överallt, hon var en familjemedlem. Hon hade vallhundens egenskaper och ville vara med sin flock. Hon var alltid vid min vänstra sida, i bilen, under matbordet, i sängen, i båten... När hon dog var jag 17 år, då bestämde jag att om jag nån gång skaffar hund, ska det vara en som liknar Molly. Det tog 21 år innan jag fick min Molly tillbaka. Då insåg jag att om jag skall känna mej hel som människa vill jag ha en hund och den hunden ska ha Mollys egenskaper. Vi hittade henne i Borgå landskommun, hon var en vallhund och en finsk lapphund ! Till kennelägaren sa jag att vi vill inte ha den vildaste hunden i flocken utan en snäll hund som passar vår familj och är lätt att lära. Vi fick Leia som satt och gömde sig under en buske då vi sku hämta henne. Hela vår familj gillar Star Wars filmerna och vi var väldigt eniga om att hunden skulle ha ett galaktiskt namn, det fick bli Leia efter prinsessan Leia i Star wars ! Hennes kennelnamn var Famolas Ciiceli. Leia betyder förresten "blomman från ovan" !


 Hon var snäll och lätt att lära. 
Hon vann våra hjärtan från första stund.
Hon blev en kär familjemedlem.

Hon växte fort och blev en ståtlig lapphund
som älskade att vara i skogen !

Och lärde sig sitta vackert för minsta lilla godbit !

Med Leia har jag fått njuta av alla årstider i vårt härliga finska natur.
Tiden före Leia tyckte jag att årstiderna bara avlöste varandra och man hann liksom inte med, men då man har en hund och är tvungen att gå ut och gå tre gånger om dagen, då kommer naturen så mycket närmare. Jag har upplevt alla årstidsväxlingar på ett helt annat sätt tack vare Leia.




Leia har aldrig varit till "besvär", hon har berikat mångas liv genom att bara vara den snälla hund hon var. Hon kanske har ställt till med en och annan bajshög till nåns förtret, men mest var hon bara till glädje för alla. En tid "jobbade" hon också som kamrathund och vi besökte åldringar på servicehem.
Hon visste sina gränser väl, men om nån snäll granne bjöd på en god skinkbit eller ostbit vandrade hon gärna dit och hälsade på.


Hon ville nog gärna vara nära ifall det vankades god grillad mat !

Eftersom Leia var en lapphund älskade hon vintern 
och blev yr av glädje då snön kom och älskade att äta snö 
och busa i snön precis som alla barn !


Som mest slö var hon förstås under sommarhalvåret p.g.a sin tjocka päls,
men ändå alltid med på alla festligheter och andra äventyr under sommaren ! 


Hon älskade att åka båt
och då alltid vid husses vänstra sida !


Hon älskade att vara ut och vandra. För det mesta gick hon sist, men på våra vandringar lite längre ville hon nog vara först, men väntade alltid på att vi sku hinna ikapp ! Hon vallade oss ! Hon fick alltid vara fri !


 Hon älskade allt och alla, men jag tror nog att mina föräldrar som skött henne mycket hade en speciell plats i hennes hjärta...och hon i deras. När hon fyllde 10 år kom de och uppvaktade henne med ros och godis !! 


Tror Leia var en livsnjutare, precis som jag. 
Kunde sitta och se ut över vackra vyer och 
njuta av stillheten och lugnet !

Hon fattas mej och livet känns tomt utan henne, 
men jag tror vi behövde varandra.


Kan inte tänka mej nån annan hundvän just nu.
Vill inte ersätta henne.

Famolas Ciiceli "Leia" 27.04.2002 - 28.10.2014

Leia dog på husse och mattes silverbröllopsdag,
 på Sofias dopdag och Simons namnsdag. 
En familjehögtid och en bra dag att dö på
tyckte vi alla.


Hon var den bästa vän man kan ha.

Hoppas hon nu får vandra på nya stigar,

jag kommer att vara vilsen på mina.

Matte
Carina


4 kommentarer:

  1. Fina minnen och bilder. Både Leia och Molly fattas oss också, de var bäst. Kramar från mamma och pappa.

    SvaraRadera
  2. Tur att ingen tar ifrån oss minnen!
    Fint inlägg!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  3. Fint skrivet, fick själv tårar i ögonen <3 styrkekram till er alla....Molly o Leia busar säkert i hundhimlen, kanske Disa busar med ;)

    SvaraRadera
  4. Vilka fina foton och så fint skrivet.
    Hedrad att få hjälpa till på Leia´s sista färd.
    Med varmt deltagande
    Lenita på Tähtipöly Oy

    SvaraRadera

4 advent - och ingen stress !

Fjärde advent och en strålande vacker dag med nån minut närmare sommaren än igår ! Det har vänt, mörkret ger vika och vi går mot ljusare tid...