söndag 30 september 2018

Ett stort slag för skogen

När jag såg på Strömsö idag, som handlade om att dra till skogs, så fick jag inspiration att göra ett inlägg om mitt förhållande till just skogen. Jag har säkert tjatat om det här förut, men precis som forskningen bevisar så är skogen världens bästa återhämtningsplats, njutningsplats, skafferi osv. Jag är helt säker på att jag klarar bättre av vardagen och all stress tack vare att jag så ofta jag kan och har möjlighet att vistas i skogen. Alla gör det på olika sätt och jag har alltid gillat att gå långsamt, se de små detaljerna och beundra allt det som i mitt öga är vackert. Och TYSTNADEN som ibland är så total, speciellt nu på hösten då fågelsången tystnat. Ja och visst är det ännu roligare då man har ett tyst men troget sällskap, som jag har i hunden Bella. Hon följer mej, tar en liten avstickare nu och då, men mest är hon där vid min sida, så tryggt och bra. Att jag dessutom har en familj där så gott som alla gillar att vistas i skogen är också det bästa. Idag har jag varit som så många andra gånger tillsammans med min dotter Sofia på ett par timmars skogsutflykt med svampkorgarna och hundarna med. Och vi njuter, trivs och hittar svamp ! 
Tänker bomba er med lite bilder nu från mitt skogs-september.









 Och ibland då man hittar en ovanlig svamp som den här Biskopsmössan här ovan, så blir man extra lycklig ! Men lyckligast är ändå att få hem en korg med läckerheter som vi får njuta av under vintern.
Nu har vi "packat ihop" skären ifall vintern kommer tidigt. Kan ju hända vi kommer ut ännu men det känns ändå bra att ha det fixat inför vintern. Och när skärisäsongen avslutas, då korkar jag upp en ny säsong ! Ha ha ni som känner mej vet vad det är !

mmmm, förra årets Loimu, så god !
Ett stort slag för skogen  och en liten skål för glöggsäsongen ! 

Må så gott och passa på att ta er ut i skogen i oktober,
 bästa skogsmånaden !

Kram 
Carina

torsdag 20 september 2018

Tankar och "korkskallar" !

Hej ! Nu är det nästan 5 månader sen jag skrev ett inlägg här på bloggen. Har velat hit och dit om jag skall lägga ner den, starta en ny, övergå enbart till Instagram eller bara vänta och se. Som det känns nu vill jag gärna dela med mej av våra kreativa ideér på dagis och helst skulle jag göra det via daghemmets egen instagram, men åter en gång blir jag så förbenat besviken på att vi inte har funktionerande utrustning !! Urgamla telefoner och urgamla datorer och inget trådlöst nätverk..så ja medan vi väntar och väntar och väntar (det är vi ju bra på) på att ett under skall ske så kanske jag kunde dela med mej av lite dagispyssel här...tänkte jag..men om jag inte får inspiration så tycker jag ni kan kolla in på min instagram @gittecarina där försöker jag lägga ut dagligen vad som är på gång.
Vad gäller livet utanför jobbet så rullar det väl på, jag varken stortrivs eller vantrivs, det är väl lite ålderstypiskt kan jag tänka. Man känner att entusiasmen och orken varierar otroligt, ena dagen förbättrar man världen och den andra tänker man det där kommer jag aldrig att klara av...
Idag har jag varit till optiker för att få glasögon så jag kan se bättre, när jag var där sa jag va ? flera gånger för jag hör ju inte heller så bra..när jag suttit länge i soffan eller legat länge på samma sida i sängen så tar det jäkligt ont i höften och så glömmer jag det mesta ...MEN jag ser tillräckligt bra för att bara behöva glasögon inne i vardagen och då jag läser, jag hör det jag vill höra och min höft klarar bra av långpromenader och vardagsmotion, mitt aktivitetsarmband visar GOAL de flesta dagar och det där med minnet har jag ofta tänkt att jag mår bäst av att inte komma ihåg allt, no stress..he he ! Jag har verkligen INGENTING att klaga över, det är bara struntsaker. Men jag kanske har lite svårt att ta in att man åldras/ändras och att livet inte bara rullar på i samma hjulspår och DET måste man bli vän med.
Och så är vi ju alla olika, med våra egna trösklar och personligheter och finns det nåt ställe på jorden som det syns så tydligt så är det på mitt jobb, vardagen med 21 små olika personligheter i åldern 3-5 år och 6 olika äldre personligheter i lagom ålder ! Personligheterna kommer fram om vi tillåter det, ser alla på riktigt, och det tycker jag vi är bra på hos oss. Dagarna med de små och stora personligheterna blir inte långtråkiga utan väldigt intressanta. Alla får på nåt sätt briljera med sina egna styrkor. Min styrka är bl.a att hjälpa barnen med deras kreativa förmåga, ge dem möjligheter och material till att skapa och använda sin fantasi. Och så fantastiskt roligt att man på sitt jobb får göra det som ligger en varmt om hjärtat ! Jösses vad jag skriver, kanske det fanns ett behov för det också.

Men nu skall ni få se ett exempel på barnens kreativitet och personlighet utifrån de material som de blev erbjudna, det mesta återvinningsmaterial (vilket jag tycker är otroligt viktigt att vi idag kan ta till vara och lära barnen använda) Vi köpte faktiskt grytunderlägg i kork från Ikea och små klänypor från Finska bokhandeln, men resten är återvinning ! Jag kallar detta pyssel för "Korkskallar" ! 😃













Dessa hänger nu i vår tambur som "postlådor" . Vi brukar ha fotografier av nåt slag, men enligt den nya sekretesslagen får ej namn och bild finnas på samma ställe synligt, så då löste vi det på detta sätt !
Hoppas jag har inspiration att återkomma med tankar och ideér. Jag vet att många inom småbarnspedagogiken läst min blogg och det känns oerhört roligt och tacksamt, men ifall jag lyser med min frånvaro här så finns ju alla gamla ideér kvar och som sagt Instagram.

Önskar alla en fin start på hösten och
många givande stunder i era liv !



Kram

Carina